Gudomliga Makter
Det var en gång en flicka som hade en nervsjukdom. Hon heter Sara & är femton år.
Hon är även rullstolsburen. (Den sjukdomen hon har gör så att hennes ben är fast mot magen & kan inte rätas ut.) Men den kommer rätas ut efter några operationer.
En dag så träffade hon på en flicka som heter Emelie hon hade mist sin häst nyligen för en månad sen. Hon saknade hästen jätte mycket och önskade varje kväll att hästen skulle komma tillbaka till henne.
När Sara och Emelie träffades första gången grät dem båda. Sara för att hon ville kunna springa, gå och rida med två ben igen. Emelie för hon ville ha tillbaka sin häst. Sara och Emelie frågade varandra mycket om varför dem grät och andra små frågor.
Emelie frågade:
– Kommer ditt ben rätas ut någon gång så att du kan vara lycklig och springa igen?
– Om operationen går bra kommer det rätas ut. Ska operas nästa vecka om det inte går fortare då, får man fråga varför din häst dog?
– Hon fick tarmvred fick avlivas två dagar senare.. Jag trodde jag aldrig skulle sakna henne så här mycket, jag vill verkligen ha henne tillbaka, jag räddade henne från slakt, hon var mager när jag fick henne. Svarade Emelie gråtfärdigt, hon var tjock i halsen och nästa ord skulle tårarna bara forsa ner.
Sara sa:
– Men du vet hon vakar över dig, du kommer hitta någon som kan glädja dig igen. Jag lovar!
Sara hade sina kryckor med sig så hon hoppade till Emelie, släppte ena kryckan och kramade om henne. Hon hoppade tillbaka till rullstolen och sa till Emelie:
– Hon har det bra, får man fråga vad hon hette?
Emelie började gråta och stammade fram hennes namn.
– Saga Af Andersen… Har du häst? Eller det kanske du inte har eftersom din skada..?
– jodå jag har två stycken egna små ponnys som jag kör, jag tävlar i trav med dom. Dom heter Bella och Linsson. Svarade Sara glatt och bytte samtals ämne med att fråga hur gammal Emelie var.
– Gud vad kul, skönt att du inte har släppt hoppet om hästar för att du sitter i rullstol! Jag är fjorton år haha…
– Som sagt så kommer jag ju kunna gå om operationen går bra, sa Sara glatt.
Emelie nickade och fråga om dem kunde gå och hälsa på hästarna.
Sara svarade ”följ med” med ett stort leende.
Det var inte lång väg hem till Saras gård och dem sista tio minuterna gjorde det för ont i Saras armar så hon frågade Emelie om hon kunde rulla henne den sista biten.
Medans dem var på väg hem till Sara så frågade Emelie:
– hur länge har du haft sjukdomen?
– hm.. Låt mig tänka.. I snart 5 år. Fick den vintern 2007.
– okej, är det inte jobbigt att sitta i rullstol? frågade Emelie skrattandes.
– Nja.. Det gör ont i benet ibland. Men det gör ondare i rumpan än i benet när jag sitter för länge, men jag hoppar ju på kryckorna ibland också, svarade Sara i ett högt skrattanfall.
När dem väl var framme så blev Emelie gråtfärdig. Hennes döda före detta häst stod precis framför henne. Emelie gnuggade sig i ögonen och trodde hon såg i syne.
– Sssagga…? Stammade Emelie fram tyst.
Saga gnäggade och slängde med huvudet mot sin ägarinna. Saga gick fram till Emelie och det var ett starkt sken bakom hästen.
Saga hade återvänt från döden.
Emelie var så chokad så hon började gråta men skrattade samtidigt.
Hon kliade hästen på pannan.
– Vad fin hon är, är verkligen glad att hon är tillbaka! Sa Sara.
Det ringde i Saras mobil.
– Hallå mamma… Aha, okej. Vad bra, men jag kommer snart då! Svarade Sara.
– Min mamma ringde precis. Dem släppte mig före i operationssalen, så jag måste åka nu. Sa Sara till Emelie.
– Får jag hänga med in och vänta med din mamma? frågade Emelie.
– Javisst. Ställ in Saga i stallet där nere så kommer mamma och jag dit med bilen, svarade Sara.
Emelie sprang ner med Saga tätt i hälarna till stallet. Ställde in henne i en box bredvid ett brunt litet sto. Emelie sprang till bilen och dem körde iväg till sjukhuset.
Läkarna kom och tog emot Sara och satte igång med operationen.
Efter åtta timmar så kommer Sara ut med en rullande säng nersövd med bandagerat ben. Läkaren pratade med Saras mamma en stund och Emelie hörde ”allt gick bra.”
Sara fick åka hem dagen efter. Sara kunde äntligen gå! Sara var lycklig! Men hon fick inte överanstränga sig.
Sara och Emelie tog en första ridtur och även den sista ridturen tillsammans på sina hästar.
Emelie red hem och skrek ”lycka till i livet!”
Sara behövde inga kryckor längre, ingen dum rullstol heller.
Dem levde lyckliga i alla sina dagar.
Slut.
*skoluppgift.*
Skrev om sofia & Matilda Matilda är Sara & Sofia är då Emelie.
Det mesta är fantasi.
Bild jag & Nicolina har knåpat ihop mest Nico, redigerade bara text osv..
Pic 1. Here his wife is injured and the condition is fatal.
She was hit by a car as she swooped low across the road.
Pic 2. Here he brought her food and attended to her with love and compassion.
Pic 3. He brought her food again but was shocked to find her dead.
He tried to move her….a rarely-seen effort for swallows.
Pic 4. Aware that his sweetheart is dead and will never come back to him again, he cries with adoring love.
Pic 5. He stood beside her, saddened of her death.
Pic 6. Finally aware that she would never return to him, he
stood beside her body with sadness and sorrow.
People cried after seeing these pictures when they were published
in the leading newspaper in France. All copies of the paper were
sold out on the day the pictures were released.
And many people think animals don't have emotions.
*took from facebook.*
Tänk dig att du ska tävla, vilken gren som helst, bara en vanlig tävling. (häst.)det går bra i början, sedan stöter du på ett hinder du inte klarar av, du försöker, det blir fel, börjar om.. provar igen blir fel igen. Du säger, "tredje gången gilt". Allt blir fel från första början och du blir avslängd. Du bryter armen blir rädd för hästar.
-Hästarna blir rädda för dig.-
Du kämpar vidare med din psykiska hälsa.
En dag tar du modet till dig, går till stallet och hämtar hästen.
Du skiter i allt, tar och samlar dig, leder hästen till närmaste ridställe. Du har ingen hjälm, bara grimma och grimskaft. du hade tänkt att bara leda hästen. Men du hittar en sten och slänger dig upp på hästen. Du känner dig starkare än starkast. Tar galoppfattningen, ser en stock och tänker inte stanna, du tänker inte på din brutna arm du har den på ditt lår och rider med din högra hand.
Du ökar tempot, känner hästens muskler jobba under dina ben.
Ni flyger över stocken.
Du galopperar vidare, släpper allt och höjer upp händerna och skriker "jag är äntligen fri."
du och hästen är ett du har aldrig upplevt känslan innan. Den är underbar.
Du styr hästen med tankarna, lägger dig ner på magen kramar om hästens hals och säger "jag älskar dig"
Dina tankar styr mot stallet och du hänger fortfarande och kramar hästen.
När du är framme så gråter du, du ser din mamma, hon är arg, ledsen men bara skrattar. Du kollar henne i ögonen och ger henne ett "låt mig nu vara ensam din jävel."
När den brutna armen har läkt åker du och din häst på samma tävling som förra gången. Samma klass, samma känslor, allt är likadant. Utom ditt band till hästen. Ni är ett. Allt går perfekt, ni vinner, ni flyger fram.
WOAHAHA STOPP! Hade du tänkt att ta texten? FY SKÄMS!
Tror dock ingen tar den, men man vet aldrig!
FRÅGA FÖRST.
Andra inlägget:
Harmony kollade på kockan.
"ojdå den är bara halv fem. Borde inte pappa vara hemma vid den här tiden?" Tänkte hon för sig själv.
Hennes mamma höll på med middagen nu. Den skulle varit klar för en timme sen. Hon gick till sin mamma och frågade varför hennes pappa inte var hemma ännu & varför maten inte var klar, hon var hungrig.
-Pappa kommer inte. Han han.. han lever inte längre.
-Hur kan han inte leva? Frågade Harmony gråtandes.
-Bilolycka.
Harmony har en sjukdom som gör att hon inte minns saker hela tiden. Hennes pappa dog för flera årsen. Varje dag går hon och säger samma sak till sin mamma. "varför kommer han aldrig." Hon var med i den bilolyckan. När hon var 11 år. Alltså 3 årsedan. Men hon klarade sig. Men inte hennes pappa.
Läkarna säger att det kommer bli bättre om några år. Det är därför hennes mamma egentligen inte vill köpa någon häst. För att hon får minnes luckor.
Harmony var duktig med hästar. Men dagen efter kanske hon inte minns allt vad hon lärde sig.
Det blev matdags och hennes mamma torkade sina tårar och ropade "det är mat!"
Harmony slet sig loss från annonsen som hon har stirrat på länge & gick till köket.
-Vad blir det för mat mamma? frågade Harmony.
-Kött gryta, din favorit. Svarade hennes mamma
-Okaydokay. Sa Harmony glatt.
Efter hon hade ätit upp började hon damsuga hela huset, plocka av bordet & hjälpa sin mamma med allt möjligt eftersom hon förstod att hennes pappa inte skulle komma & hjälpa hennes mamma.
-Tack hjärtat. Sa hennes mamma.
-Varsegod mamma. Jag går upp i duschen, sen kanske vi kan spela något spel? Frågade Harmony.
-Javisst det kan vi göra. Svarade mamman.
Mamman satte sig vid Harmonys dator & kollade igenom annonsen. Hästen var riktigt söt. Mamman kollade upp addressen och tänkte åka dit. Se så att hennes dotter inte blev besviken på hästen.
Hon ropade att hon skulle ta en tur till affären.
Mamman hörde ett "okej, ses senare."
Så far hon ut till den lilla ponnyn.
När hon kom fram såg hon hur liten hage det var. Hur smutsig den var & att det inte fanns någon gnista i ögonen på hästen. Den stod ensam. Nej där kom en åsna fram.
-hmm.. Så det dära är hästens stallkompis. Sa hon tyst till sig själv.
-Det dära kan inte vara sant. Det är ju min förra ponny Magic girl! Sa hon högre till sig själv.
Hon kollade vid ögat på ponnyn. Där fanns ett ärr. Precis på samma ställe som hennes förra.
-Men gud vilket dåligt hem du har kommit till! Skrek hon nu till sig själv.
Hon gick in i det lilla stallet & letade efter ponnyns saker. Hon tog med sakerna till bilen & körde hem. Lämnade sakerna hyrde en hästtransport och tog hästen. Men i huset så tänds några lampor. Mamman släpper in ponnyn i hagen igen & kör därifrån. En bit iallafall.
Ägaren gick in i stallet och skulle göra någonting.
Hon kom ut snabbt och mamma åkte därifrån. Som tur var hade hon vantar på sig så ingen kunde se hennes fingeravtryck.
Hon slängde vantarna när hon gick in på ICA konsum. Hon handlade bara snabbmat. I hennes tankar så planerade hon att sno den lilla ponnyn. För att den inte hade det bra.
Eller så fick hon väl helt enkelt vänta tills på måndag klockan sju. Det var ju faktist inte så lång tid kvar.
Hon lämnade tillbaka hästtransporten & åkte hem.
Första inlägget..
Det fanns en liten hästgalen tjej. Hon älskade verkligen hästar. Denna tjejen heter Hamony, hon har blågröna nyfikna ögon & långt vackert blont hår.
Hon frågade sin mamma varje dag om hon fick en häst. Hennes mamma sa alltid nej.
Harmony blev hela tiden besviken på sin mamma & funderade på om hon egentligen hade ett bra liv. Alla hennes"kompisar" gillade henne inte & 2 stycken gick runt och pratade om deras perfekta hästar. Harmony drömde alltid om en häst som heter Melody. En vit drömhäst. Hon har sett den hästen tillsalu på hästnät jätte länge. Hon ser priset gå ner varje vecka. Ägaren började skriva i annonserna att det var så akut att snart vetrinären får komma & avliva hästen. Harmony ville så gärna till den. Hon frågade sin mamma en sista gång, visade annonsen & hon såg riktigt intresserad. Men hon sa bara:
-nej, vi ska inte ha nån häst.
Harmony kollade igen på hästen. Kollade vart den fanns & tänkte: "humm.. Det ligger 1 mil härifrån, kan nog ta bussen om jag hör av mig till ägaren."
Harmony kollade upp nummret till ägaren & ringde henne.
-Hallå det är Anna.
-Hej det är Harmony, jag ringer angående din annons på hästnät.
-Ja hej.
-Får man komma & provrida?
-Javisst, ha med dig en målsman också om du inte är över 18.
-ähm.. Javisst självklart ska jag det.
Det klickade i luren.
-Hon la på.. Typiskt. sa Harmony till sig själv.
-MAMMA, KOM NU FORT.
Mamman kom in i sin dotters rum.
-Lyssna här nu mamma. Jag gillar verkligen den dära hästen,vill du verkligen att den ska dö?
-Nej det vill jag inte. Svarade hon nervöst & tveksamt.
-VARFÖR VILL DU INTE DÅ ENS KOLLA PÅ HÄSTEN?! Skrek hon högt till sin mamma
-okej då, vi åker & kollar på den, men du fixar allt åt hästen. Jag är bara pengar högen.
-Tack mamma! sa hon glatt.
Hon ringde ägaren igen och frågade när dom kunde komma eftersom hon bara slängde på luren innan.
Hon svarade att hon kunde alla dagar, så hon sa bara
-kom på måndag klockan sju på kvällen.
Sen slängde hon på luren igen. "Vilken otrevlig människa egentligen.." tänkte Harmony.
"humm.. Det är lördag idag, så behöver bara vänta två dagar jippie !" fortsatte Harmony att tänka.
Nu la hon upp bilder på ponnyn på bilddagboken, sin blogg och även facebook.
Hon skrev "Dags för en provridning på denna underbart söta!"
Många skrev "vad kul!" men andra skrev att den ponnyn inte ser ut så egentligen. Att det var mager & i dåligt skick. Men Harmony struntade i det & skrev bara "jaha."
Hon fick dåligt rykte nu igen, fö att få rida en ponny var inte coolt. Hon ville göra coola saker men ibland måste man bara följa sitt hjärta.
