Kort "story"
Tänk dig att du ska tävla, vilken gren som helst, bara en vanlig tävling. (häst.)
det går bra i början, sedan stöter du på ett hinder du inte klarar av, du försöker, det blir fel, börjar om.. provar igen blir fel igen. Du säger, "tredje gången gilt".
Allt blir fel från första början och du blir avslängd. Du bryter armen blir rädd för hästar.
det går bra i början, sedan stöter du på ett hinder du inte klarar av, du försöker, det blir fel, börjar om.. provar igen blir fel igen. Du säger, "tredje gången gilt".
Allt blir fel från första början och du blir avslängd. Du bryter armen blir rädd för hästar.
-Hästarna blir rädda för dig.-
Du kämpar vidare med din psykiska hälsa.
En dag tar du modet till dig, går till stallet och hämtar hästen.
Du skiter i allt, tar och samlar dig, leder hästen till närmaste ridställe. Du har ingen hjälm, bara grimma och grimskaft. du hade tänkt att bara leda hästen. Men du hittar en sten och slänger dig upp på hästen. Du känner dig starkare än starkast. Tar galoppfattningen, ser en stock och tänker inte stanna, du tänker inte på din brutna arm du har den på ditt lår och rider med din högra hand.
Du ökar tempot, känner hästens muskler jobba under dina ben.
Ni flyger över stocken.
Du galopperar vidare, släpper allt och höjer upp händerna och skriker "jag är äntligen fri."
du och hästen är ett du har aldrig upplevt känslan innan. Den är underbar.
Du styr hästen med tankarna, lägger dig ner på magen kramar om hästens hals och säger "jag älskar dig"
Dina tankar styr mot stallet och du hänger fortfarande och kramar hästen.
När du är framme så gråter du, du ser din mamma, hon är arg, ledsen men bara skrattar. Du kollar henne i ögonen och ger henne ett "låt mig nu vara ensam din jävel."
När den brutna armen har läkt åker du och din häst på samma tävling som förra gången. Samma klass, samma känslor, allt är likadant. Utom ditt band till hästen. Ni är ett. Allt går perfekt, ni vinner, ni flyger fram.
WOAHAHA STOPP! Hade du tänkt att ta texten? FY SKÄMS!
Tror dock ingen tar den, men man vet aldrig!
FRÅGA FÖRST.
Kommentarer
Trackback