Kan inte beskriva hur ont det gör i hjärtat.
Detta är första dagen jag verkligen gråter ut. Det var 3 månader sedan jag grät som en dåre. Och nu igen.

Senorita var min bästa vän, jag kunde dela allt med henne, jag litade på henne, jag såg hur hon var. Om jag skulle haft råd med att köpa henne vart skulle vi då vara idag? Hur skulle min framtid se ut?

Min fina stjärna blev bara 4 år och några månader, vad skulle hänt om jag kunde räddat henne?

Vad skulle hänt om hon skulle sluppit stå i slaktbilen..?

saknar dig min fina hjälte. Min räddare i nöden.. Där jag alltid var trygg.